Marley och jag
För ett tag sen läste jag ut boken "Marley och jag" som jag har hållt på och läst i flera månader. Inte för att den har varit dålig utan för att jag helt enkelt inte har orkat läst...
Jag tyckte boken var bra. Det var en fin berättelse som visade att hunden är människans bästa vän. Jag tyckte det var bra också att det inte bara handlade om hunden - Marley, utan hela familjen.
"Jenny och John skulle just börja sin gemensamma tillvaro. De var unga och kära, de hade ett litet hus och inte ett bekymmer i världen. Så bestämde de sig för att öva sina föräldratalanger på en hund. In i deras hem kom Marley, en gyllengul labradorvalp som snabbt växte till en bredbröstad fyrtiofemkilos ångvält. I dundrande fart tog han sig fram genom livet, han sprang genom dörrar, hälsade alla gäster med en dreglig puss och tuggade i sig alltifrån pennor till ett använt graviditetstest. Men lika vilt som han betedde sig, lika obegränsad var hans tillgivenhet. Och för familjen Grogan blev han en ovärderlig gåva."
4/5 hallon
Jag tyckte boken var bra. Det var en fin berättelse som visade att hunden är människans bästa vän. Jag tyckte det var bra också att det inte bara handlade om hunden - Marley, utan hela familjen.
"Jenny och John skulle just börja sin gemensamma tillvaro. De var unga och kära, de hade ett litet hus och inte ett bekymmer i världen. Så bestämde de sig för att öva sina föräldratalanger på en hund. In i deras hem kom Marley, en gyllengul labradorvalp som snabbt växte till en bredbröstad fyrtiofemkilos ångvält. I dundrande fart tog han sig fram genom livet, han sprang genom dörrar, hälsade alla gäster med en dreglig puss och tuggade i sig alltifrån pennor till ett använt graviditetstest. Men lika vilt som han betedde sig, lika obegränsad var hans tillgivenhet. Och för familjen Grogan blev han en ovärderlig gåva."
4/5 hallonKommentarer
Trackback