Människa utan hund

För några dagar sen lyssnade jag klart på Håkan Nessers första roman om kriminalinspektör Gunnar Barbarotti; Människa utan hund.
Jag tyckte den var väldigt utdragen, lång. Jag tyckte den var bättre i början. Felet var att man fick veta så mycket i början så det blev inget spännande i mitten eller slutet.



"December i Kymlinge. Medlemmarna i familjen Hermansson samlas för att fira 105-årsdagen - pappa Karl-Erik fyller 65, äldsta dottern Ebba 40.
Men ingenting blir som de tänkt sig. Natten före den stora bemärkelsedagen går Robert, sonen i familjen och ökändis efter sin insats i dokusåpan "Fångarna på Koh Fuk", ut på en promenad - och kommer aldrig tillbaka. Och nästa natt försvinner Ebbas son Henrik lika spårlöst.
Det är ett egenartat fall som den italienskättade kriminalinspektören Gunnar Barbarotti får ta hand om. Kan det vara en ren slump att två människor försvinner från samma familj och samma adress med ett dygns mellanrum? Finns det en plan? Finns det ett samband?
För att lösa gåtan med vad som hände de där decembernätterna måste Barbarotti nå in till denna dysfunktionella familjs svartaste hemligheter och göra det osynliga synligt - och det är inte utan att han önskar att det fanns en godartad högre makt att ty sig till i nödens stund."

 3/5 hallon

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback